Familjebowlingen gick precis så där som jag inte ville MEN jag var bara 4 poäng efter brorsan så en seger över honom var ju inte så långt borta iaf;-) I vilket fall som helst så hade vi skoj allihop och efteråt göttade vi till det med god mat på O'learys! Ser redan fram emot nästa bowlingkamp för bowla är verkligen skoj!
Efteråt åkte vi hem till mor och far för lite kvällsmys och där lämnade vi även Lillsnorpan och Linnepinne eftersom vi andra skulle upp gö-tidigt på söndagen för att åka på hockeycup i Munkedal. Så 4.45 pep klockan och jag studsade glatt och piggt upp......NOT!
Usch och fy va trött jag var, men väl uppe så höll jag mig iaf vaken ända tills vi åkte från ishallen i Skövde (??!!) sen sussade jag gött ett bra tag. Tur att jag har Big J som både gillar att köra bil utan att ha nån särskilt bra resekompis. Simpan var ju vaken iaf:-)
Väl framme i Munkedal var det bara för oss föräldrar att installera oss på läktaren och samla på oss hejjaklacks-känslan medans grabbarna laddade upp i omklädningsrummet. Därefter var det dax för årets första hockeycup och VILKET spel dom bjöd oss på och SHIT vilken bra hejjaklack vi var!!!! Trots detta lyckades dom inte ta sig vidare till nästa cup-omgång:-(
Så trots att grabbarna spelade sitt livs bästa hockey så föll axlarna ihop efter sista matchens slutsignal värre än på dom största förlorarna. Simpan, som var jätte duktig och det inte bara för att han är min son, bjöd på många snygga pass och några mål och efter slutsignal kunde han inte hålla besvikelse-tårarna borta. Det gjorde så ont i mig när jag såg honom. Minns tillbaka på min egna "karriär" och hur hemskt besviken jag var många gånger när vi förlorade någon "viktig" match. Detta var Simpans första besvikelse-tårar men förmodligen inte dom sista......sport kan vara grymt MEN det är bara att bryta ihop och komma igen:-)
Besvikelsen var dock hyfsat kortvarig och redan i omklädningsrummet efteråt så hördes det lite tjo och tjim.....Jag tror nog att i det läget så var det jag och en annan mamma som kände störst besvikelse för vi ville så hemskt gärna att dom skulle få gå vidare.......Tro nu inte att jag är en sån där jobbig mamma som ska hejja på och skrika alldeles för mycket utan......eller jo det är jag nog.......... det var inget med andra ord!!!
Puss och kram från Rosinskan:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar