Död eller levande....?!

Kom hem från en ganska seg dag på jobbet, hade ont i magen, behövde gå och pinka flera gånger, hade hjärtklappning, var nervös mm och allt detta bara för att jag skulle hänga med Volvos löpargrupp på deras måndagsträning.......ja ni läste rätt, jag skulle ut och springa!

Detta har inte jag gjort på typ 10 år så därav all nervositet......hur skulle detta sluta? Ja jag var skeptisk men jag åkte in till stan i alla fall med ganska gott mod och mötte upp med världens bästa jobbarkompis M (du är också bra B...), sen prick 18.00 satte det igång.....bahaha..

Ledare var en viss Torild Hartikainen som är en inbiten extremmaratonlöperska och bara det skrämmer ju.....

-Jaha då börjar vi springa då.....mot slalombacken sa hon
Men hallå eller, vet ni hur långt det är dit tänkte jag men det var ju bara att kuta med....inte klaga nu!

Så från Volvohuset upp mot Västerhöjd, bort mot Arenan, upp mot Kvantum och så vidare förbi slalombacken (gött... inte upp för strupen i alla fall..).
Där efter 3 km så var uppvärmningen klar (jag hade sprungit hela vägen...JIPPIE!) och hon "hittade" en lämplig backe till oss som vi skulle ha lite "roligt" i eftersom det inte är så kul att bara springa (ööööö ja men så är det ju så klart.....ööööö).
Den var inte särskilt brant men oj vad lång den var. Där sprang vi upp och ner 5 gånger med 5 st upphopp emellan och sen kan jag säga att jag var lite små trött eller rättare sagt mycket trött......åsså skulle vi hemåt också...*stön*

Shit jag kommer att dö, tänkte jag.

Men skam den som ger sig, tillbaka till Volvohuset kom jag och det utan ett endaste stopp på hela vägen!!!!!! Det gick inte speciellt fort det sista och mina ben var sååååå trötta när jag stapplade in på V-huset men shit var gött det var!
Å jag va svettig!!!
Det har inte jag varit på länge.... inte på grund av träning i alla fall....;)

Jag är så nedrans nöjd att jag inte behövde gå en endaste gång på dessa 7 km (!!) , men jag är framförallt nöjd över att fortfarande vara vid liv:)
Avskräckt? Näe verkligen inte för det var skitkul att springa i grupp, vilket jag aldrig har tyckt tidigare.
Fy f-n för alla dom gånger som vårt handbollslag sprang och sprang och det var ALDRIG roligt trots att vi sprang i grupp........kan det bero på att vi för det mesta hade tidtagning och att jag inte var särskilt duktig på det där med att springa.....hmmm ja så var det nog....
Jag vill ju va bäst ju!!!

Så nästa måndag kör jag igen!!

Nu ska jag med gott samvete slänga mig i sängen.
Kramiz från mig!